Rebecca Löwengrip

 

Hmm, lite svårt det där med förebilder. Jag är ändå min egen person och försöker alltid att utgå ifrån den personen jag själv vill vara och utgå efter det. Annars blir jag väldigt inspirerad av olika saker, jag är väldigt estetisk och ritar, sjunger, dansar och fotar, så jag kan bli inspirerad om solen lyser genom molnen på ett visst sätt. Jag blir alltid väldigt inspirerad av att åka bort och se nya städer, länder och kulturer. Det  är därför jag reser så mycket, jag mår bra av det ända in i själen, vissa åker bort för att ta det lugnt och ladda om batterierna, och det gör jag med men den största anedningen är att jag ser hela världen som mitt hem och skulle nog trivas nästan i vilken stad som helst på jorden. Än så länge är den staden jag älskar mest London, där känner jag mig hemma, där passar jag in. Och en dag vill jag bo där, när tiden är rätt.

Som många andra människor hittar jag mycket tröst och inspiration i musik. Jag kan drömma om en låt och den kan sätta mitt humör för hela dagen, musik är samtidigt så starkt sammakopplat med dans och sång för mig, varje låt jag hör ser jag en koreografi i mitt huvud, eller så känner jag hur det bara brinner i mig för att lära mig den så att jag kan sjunga den.

 

Men måste jag säga en person är det min pappa. Han var den finaste människan jag har träffat. Ingen kan slå honom. Har var så otroligt givmild och snäll, han kunde hjälpa vem som helst, om han såg någon gå och rota i en sopkorg efter pantburkar gick han fram till pesonen och gav den en 50 lapp för mat. Om det var någon som fått motorstopp på vägen var det alltid han som stannade och frågade om dem behövde hjälp med något. Min pappa var verkligen en vacker människa, och efter hans expempel och hans uppfostran lever jag, eller försöker leva upp till varje dag. Det är han som format mig till den jag är idag, även efter hans död har han satt prov på den uppfostran han gav mig, och han lyckades, han visste att jag skulle klara mig själv, att jag skulle vara stark och gå vidare i livet, skaffa mig en utbildning och att jag skulle vara en bra människa framför allt - att hjälpa vidare, och det har jag försökt göra, min dörr är alltid öppen för den som behöver, och många av mina vänner har stannat på min soffa mer än en gång.

 

Jag ser upp till alla som tar på livet som min pappa gjorde. Att hjälpa andra kommer tillslut tillbaka till dig när du själv behöver hjälp. Och det är 1000000% sanning!